Kärleken..


Det är det bästa som finns, men också det som sårar mest.

När jag förlorad David, mitt livs kärlek. Då grät jag så mycket att ögonen blev svullna och jag orkade verkligen ingenting, orkade inte äta, umgås med någon, sova eller något liknande. Allt jag gjorde var bara att ligga och gråta.
Det var få nätter som jag verkligen kunde få sömn och sova.
Men tankarna som sprudade i mitt huvud var: kommer jag någonsin att få vara hans igen och han min? kommer vi någonsin att bli tillsammans igen?
Just då var dessa ord helt ofattbara och inte alls genomförbara. Men två månader efter att jag hade gråtit och gråtit. Så får jag sms om att han vill ses igen. Han saknade mig, lika mycket som jag saknade honom, om inte mer!
Vi träffades och bestämde att göra ett nytt försök och nu sitter jag här idag den 17 Mars 2012 och den 1 Juni 2012 flyttar jag in hos honom och vi ska bli sambos igen. Jag längtar, jag trivs och det bästa med allt är att jag faktiskt mår bra :)

Jag är lycklig och vill alltid ha det såhär <3

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0