Det är i dagens läge väldigt jobbigt att vara i mina skor och allting som händer runtomkring mig påverkar det andra bra som sker och allting som ligger och trycker påverkas också. Man kan säga att allting är som ett snöre som är ihop trasslat och man ser ingen ände på den och får gå runt och le fastän man i själva verket mår otroligt dåligt inombords.

Jag vet inte, men tankarna att kanske gå till någon att prata har kommit fram flera gånger. Jag mår inte bra av att ha allting inom mig, för det blir ett proppfylld bubbla som sedan kommer sprängas och då vet man varken ut eller in, eller om jag kommer att fortsätta vara kvar här.

Men att gå till en kurator eller liknande lockar inte direkt, inte efter vad som skedde på grundskolan..

Mycket tankar, mycket att göra, mycket med skolan, mycket inför studenten, allting korsar varandra och går in i varandra, jag orkar inte mer... :(